165. När tankar skapar drömmar

Jag är en person som tänker mycket, jag är inte så nöjd med den egenskapen. Speciellt inte när det jag tänker på gör mig nedstämd och ledsen, och är så otroligt inte behövligt. När det får mig att inse hur dum jag är mot mig själv för att jag gör så mot mig själv. Jag hoppas att det beror på att jag aldrig bearbetat känslor jag haft tidigare, (då kanske det finns en enkel lösning i att prata om det), att jag bara lagt det i en låda hos mig själv och försökt gå vidare och helst glömma.  I vilket fall så får händelser i nuet vissa känslor att komma till ytan och bidrar till att min tankeverksamhet består mycket av just det. Ibland har jag märkliga drömmar som jag inte kan förklara uppkomsten till, men ibland har jag drömmar skapade av mina tankar och känslor jag gått och burit på, nu är de här. Anade att de skulle komma. Förhoppningsvis är de borta snart nog.

Igår när jag var ute och sprang (perfekt sätt att rensa huvudet) stannade jag till för att fota ett gäng som gled runt på vattenytan. Sprang också förbi ett rådjur som stirrade på mig i skogen men det fick jag ingen bild på.