339. Bara det går fort.

Jag borde gå och lägga mig och satsa på att ha en bra dag imorgon. Idag var ingen bra dag. Det var ingen bra matdag, ingen bra pluggdag, ingen bra resdag, ingen glad dag. När jag kom på att det är tisdag minns jag tillbaka på hur jag brukade säga att tisdag är veckans sämsta dag. För på måndagen har man kvar känslor från helgen, man har energi många gånger. Onsdag är lill-lördag (en go känsla att halva veckan är gjord), på torsdag är arbetsveckan i princip över och på fredag ÄR det ju helg. Tisdag är bara trött, seg och så är det långt kvar till helg. Det var verkligen många tisdagar jag kände att det inte var kul förr om åren. Idag har jag inte riktigt kvar det, sen jag började plugga. Dagarna går in i varandra. Jag får tänka till när jag håller pass för att säga rätt veckodag. Höll pass ikväll, dagens enda behållning. Stannade kvar och pratade med en gymkompis också som tycks ha börjat gå på mina pass. Får ofta energi av andra människor. Ibland försvinner den fort. Som ikväll, ganska snart när jag kom hem slog det mig hur dåligt det blev med att jag inte pluggat och att jag haft hungern som sällskap, och kylan. Det är svinkallt ute. Och mörkt. Vill bara ha sommar. Ljusa långa dagar. Längtar efter dem. 

338. -

Jag vet inte vad jag ska skriva. För jag kan inte skriva om saker jag känner och tänker utan att få det tillbakakastat. Och jag har inget annat i känsla och tanke. Vet inte hur jag ska skriva om det ur en vinkel som inte framhäver mig själv. För jag är ju inget gott exemplar av människa. Det går inte heller att prata om det utan att det blir helt fel. Utan att det dras till överdrivna motreaktioner och någon blir ledsen. Det går inte att prata om vissa saker alls. Vi ser framåt. Lever i nuet. Det finns värre saker. Det finns det verkligen. Som att det regnar och jag inte vill springa i spöregn. Det hade ju också hjälpt för att få bort den där irritationen i kroppen. Men livet är vad livet är, lika bra att jag säger det - värdelöst.

Redan nu känns det bättre. För jag mår jag bra när jag får skriva. Eller berätta om det som känns. 

Vi är alla olika. 

337. Lever i vakuum

Är så trött. Har haft ont i huvudet idag. Tror det är jobbet, det är en anspänning att vara där i nuläget. Nu när jag varit där några veckor och känner att jag borde kunna saker. Borde sluta fråga dumma frågor. Pratade med Tess igår om att jag hade sån ångest i söndags inför att komma till jobbet för att jag inte vet vad jag gör. Hon kände samma sak. Jag är rädd att våra kollegor känner att jag borde göra mer, att de kanske inte borde anställt mig från första början. Tror inte på mig själv. Får ta en dag i taget och känna efter hur det känns. Vill så gärna vara en i teamet. Vill känna mig som en tillgång. Vill känna att jag kan. Känner mig så mycket som..en elev på praktik. Som att jag inte tror själv att jag egentligen kommer kunna jobba med det här som en jämlik. Vem är jag..att..osv. Lever i ett vakuum. Vet inte vad jag känner eller vill. Saknar mina promenader. De får mig att rensa huvudet. Det fattas mig. Frisk luft och tröttheten i benen.