349. No one

Jag är ingen. Jag har inget. Inget att erbjuda. Jag bara finns. Som en fläck, i världen. 

Det är något jag tänker ibland. Hur meningslöst livet är och att jag är ointressant. En ointressant människa. Det är en något mörk tanke. Det leder till ett större mörker. Man vill liksom inte säga det högt för det kan göra ont. Ont att känna och ont att ha det i sig. Man går sällan dit. Till den platsen, eftersom den gör en ledsen. Men det är också skönt. Att vara ledsen. Att få låta en bit av det försvinna ut i atmosfären. Så kanske det känns lättare sen, att leva. 

348. C'mon be my baby

Tänker ibland på en av mina största rädslor som handlar om att inte bara bli sviken av sin person utan att människor i ens omgivning vetat om att det hänt eller pågått, förutom jag själv. Förödmjukelsen. Hur dum jag skulle känna mig. Också för att jag tänkt tanken att det inte vore orimligt att det hände i denna värld och att jag någonstans ändå gick på det. Att jag inte lämnade innan det gick så långt. Man hamnar i självhat, klandrar sig själv som om det vore mitt eget fel. Det är ju också sjukt. Tänker på hur många människor det finns som klarar av att göra såna snedsteg, även om det inte är snedsteg i deras värld. Hur deras mind fungerar. Jag får rysningar av att tänka på hur det sårar att bli sviken. Av någon man litar på. Det är inte konstigt att "ensam är stark" finns som begrepp. Min egen försvarsmekanism. Den var så stark förr. Jag kunde skriva det och känna att det är så. Att det verkligen är så. Idag är jag långt ifrån övertygad.

347. Låt mig bara slippa drömma om mina största rädslor

Lördag, andra helgen utan plugg att tänka på. Känns ovant. Var och åkte lite skidor imorse, gick sådär. Vet inte hur långt det blev nu när de utökat spåret. Superfina spår!! Men jag har liksom inte samma kraft i mina stakningar som de andra som är ute och tränar. Det gör mig nedstämd. Att jag inte kommer någonvart när folk stakar om mig. Klart jag kommer framåt men inte i samma hastighet. Känner också att jag blir trött för fort. Det resulterar i att när jag ska uppför och försöka få fäste så släpper det så fort jag släpper tekniken, så klart. Jag blir framåtlutad och hänger liksom på stavarna, och då glider jag bakåt. På tal om fäste så var det superbra idag. Har halkat bakåt de mesta gånger jag tränat uppförsbackar hittills men idag gick det verkligen bra att få fäste och komma upp. Det har varit lite isigt i spåret de tidigare gångerna så antar att det beror på det. Svårt att få fäste på isigt underlag. Nog om skidorna. Nu ska jag fixa lite och lägga mig i soffan och kanske läsa lite. Glad lördag.

346. Uppför och nedför

Vilken händelserik dag. Började med en god hotellfrukost på Jens jobb tillsammans med Kajsa och Adam (som firar årsdag!). Sen höll jag 45 min power, överkropp. Efter det körde jag till Svartbäcksmåla för att öva längdskidor. Det gick sådär. Föll lite- två gånger, kanske tre, i början när jag inte kunde parera i nedförsbacken när spåren var urspårade. Fick tekniktips från en herre också på hur jag ska försöka ha en rak rygg och föra fram höften samtidigt som jag glider fram med foten. Känner att jag behöver träna mycket mer. Inte långt kvar till lopp. Vill inte ens tänka på det.

345. Happy friday

Fredagkväll, känner mig lite låg. Behöver äta och sova och resa bort ett tag tror jag. Har hållit mitt pass idag, sen hängde jag på jobbet några timmar, kom hem för två timmar sen och har egentligen inte gjort något. I vanliga fall hade jag tagit tag i att städa, trivs inte superbra just nu. Försökt bli bättre på att bara låta det vara. Men det stör mig. Känner mig inte glad, speciellt inte när annat känns jobbigt i livet. Då behöver jag en ren, härlig hemmiljö men det har det inte varit på ett tag. Det känns som inget görs ordentligt. Rengjorde skåpsluckor i köket, spisen och diskbänkar och dammsög och torkade golv i köket på nyårsafton för att det skulle se någorlunda fint ut till Kajsa kom hit på nyår och hängde. Men har ingen ork eller snarare motivation till att städa ensam längre. Känner att det ändå inte spelar någon roll när det inte hålls efter. Kanske kommer in i det igen när skolan är slut. Inatt skickade jag in den sista stora uppgiften (har en liten plutt kvar att skriva och lämna in om en vecka). Grät när jag gick och la mig för att det kändes skit. Kände att jag underpresterade något rejält och skäms inför mina klasskompisar. Sen får vi se hur det går på opponeringen. Hoppas för allt jag är värd att jag inte blir underkänd. Imorgon ska jag äta hotellfrukost med Kajsa och Adam på Jens jobb, sen ska jag hoppa in och hålla mitt tredje powerpass på tre dagar. Så åker jag iväg och kör längd i Svartbäcksmåla. Längtar. 

Här är från när jag och Madeleine åkte i Finspång på annandagen.

344. Välkommen 2019.