164. Torsdagstankar

När jag inser att det redan är fredag imorgon känner jag att veckan flugit iväg. Den kändes lång i början när vi hade två heldagar i skolan (8-16) för föreläsningar i MI (motiverande samtal) som är veckans tenta-uppgift. Det är näst sista på vår andra och sista hemtenta för kursen vilket känns skönt för jag längtar lite till nästa kurs då vi ska läsa juridik igen. Det kommer säkerligen inte bli lätt men min uppfattning är att det oftare finns rätt och fel när det kommer till lagboken, inte så mycket utrymme för egna reflektioner som vi håller på med nu.

Jag är super-nervös inför den här hemtentan vi håller på med. Har svarat på de tre första frågorna (av fem) och skickat in vilket jag ångrar lite eftersom jag inte nu har möjlighet att göra ändringar. Jag har en känsla i magen som säger att nu kommer det bli komplettering eller omtenta. Fram tills hemtentan är inlämnad och resultatet kommit gläds jag åtminstone lite åt att jag blev godkänd på första hemtentan. Lite besviken också om jag ska vara uppriktig då jag inte lyckades få VG på någon av de fem frågorna men godkänt är alltid godkänt. Jag tror inte framtida jobbmöjligheter står och faller för att jag inte får VG. Det ligger bara hos mig och mina höga krav.

Ska nog lägga ifrån mig skolan och bädda ner mig nu. Godnatt.

163. Att få börja om

Det var lite så jag kände inför att börja plugga i en annan stad. Först ville jag komma bort från staden jag är född och uppvuxen i, staden jag levt i hela mitt liv. Den är därför full av människor och platser som gör mig påmind om saker som gjort mig ledsen genom åren. Jag var också trött på att känna hur min livsglädje på jobbet försvann på grund av både vad arbetet gick ut på och de personer som ofta gnällde, ju längre jag stannade kvar. Jag insåg efter att jag flyttat ner, börjat plugga och lärt känna nya människor hur det var precis det jag ville. Jag ville få börja om, på ett sätt, där ingen vet vem jag är. Det är lätt att fastna i samma spår, för en del är det också lätt att fastna i bilden andra har av en. Jag förstår att jag förmodligen hade träffat massor av nya ansikten, nya vänner, om jag stannat kvar. Men att få chansen att uppleva en helt ny stad, att ta steget och lämna allt man känner till och få nya perspektiv är något jag inte hade fått med mig.

En kväll i maj på Stensö, Kalmar

162. Söndagschill

Idag skickade jag in två uppgifter för skolan så jag ligger i fas inför imorgon då vi har en föreläsning med en ny uppgift framför oss som gärna ska vara klar till på fredag. Det är en konstig känsla, att haft något som legat över en som en skugga men som inte längre är där. Det känns skönt framför allt. Resten av dagen har varit väldigt lugn. Mina svärföräldrar som varit på Öland i helgen för sista gången i sommar, kom förbi för att hämta lite grejer som skulle upp till Norrköping. Sen hann jag se första halvlek av matchen mellan IFK Norrköping - Falkenberg (som slutade 2-1) innan jag gick på mitt vanliga söndagspass på Actic - power. Dock var det inte den vanliga instruktören idag men det gick ju bra med ersättaren, bara att köra som vanligt. Det är lite intressant att instruktören gör så mycket för ens pepp och så. Det har allt som allt varit en lugn söndag. Det var en ganska lugn dag igår också eftersom jag inte mådde så bra efter fredagens fest här hos mig. Det var dock en trevlig fredagkväll med Besserwisser och nya bekantskaper. 

Idag sken solen en kort period, kändes som ett tag sen sist. 

161. Inspirerande väder

Just nu regnar det, igår regnade det, dagen innan dess regnade det. Jag hade en bild av Kalmar som en stad där det nästan aldrig regnade efter mina första två terminer här. När jag uttalade det för Anna sa hon att vissa år regnar det massor och andra år regnar det nästan ingenting, jag börjar tänka att det kanske är ett vartannat år fenomen. Som med äppelträd som jag hört får frukt vartannat år. I vilket fall är det ganska grått just nu och lite trist. Har mina gummistövlar i Norrköping vilket känns lite surt just nu för jag har inget emot att gå ut i regnet så länge fötterna inte blir dyngsura. Ska det fortsätta såhär får jag nästan köpa mig ett par nya gummisar så kan jag ha kvar mina gamla däruppe till när jag hälsar på och det regnar där. Tur ändå att jag behöver plugga så det är nästan passande att det regnar så jag håller mig inomhus och gör klart det jag ska. 

Trevlig fredag! 

160. Kroatien del tre, maten i Podgora

Det är sådan lyx att vakna upp på hotell för att ta sig an en stor frukostbuffé, det är också superlyxigt att promenera runt längs en strandpromenad för att välja en restaurang till både lunch och middag varje dag en hel vecka. Det var inte lika roligt att komma hem ensam till lägenheten i Kalmar och börja laga mat. 

Maten vi åt var både bra och mindre bra. Första dagen skulle vi äta en lunch efter att ha rest under förmiddagen och hamnade på restaurang Roko som vi läst hade fått fina recensioner. Jag valde en vegetarisk risotto som inte kändes som en risotto, mer som en ris- och grönsaksblandning vilket var lite trist eftersom jag beställt en risotto. Smaken var det dock inget fel på. Vi återkom också några gånger till Roko och åt både kött och fisk som smakade bra. En kväll delade vi på en bricka med olika kött på en annan restaurang vilket var en liten besvikelse för det var rätt smaklöst. En järpe vi antog var en cevapcici påminde i smaken om en färdig fryst hamburgare. Det var dock en trevlig kväll där vi delade på en flaska rödvin och njöt av varandras sällskap. 

Annars var jag väldigt nöjd med vad jag åt under veckan. Jag försökte hålla mig till saker jag räknade med att jag kunde äta för att slippa fråga om glutenfritt. Jag beställde risotto på en annan restaurang, där vi hamnade fler gånger, som smakade jättebra. Plus i kanten för stora portioner på det mesta jag beställde, jag lämnade ofta restaurangen väldigt mätt. Det var också härligt att beställa fisk och få in en hel fisk med ben och huvud vilket gjorde att det kändes som det precis kommit från havet. Till fisken hade de en blandning på spenat och kokt potatis som jag gillade eftersom jag älskar spenat och det kändes fräscht till skillnad från att äta pommes till exempel. 

Några bilder på rätter under veckan.

Veg. "risotto"

Supergod kycklingfilé med grillade grönsaker

En "smoked salmon" sallad sista dagen som jag iofs inte stod mig på länge

159. Att komma in i vardagen

Det har inte varit helt lätt att komma in i rutiner när jag några dagar efter att ha kommit hem från Kroatien reser upp till Norrköping för att hänga lite med familj innan jag ska till Stockholm över en dag för att gå på mässa och sen komma tillbaka till Norrköping och se en fotbollsmatch innan jag åker tillbaks till Kalmar för att stanna ett tag. Nu är jag i alla fall i Kalmar sen i söndagskväll, Jens följde med eftersom han inte har något jobbpass förrän fredagkväll. Vi har haft mysiga dagar med god mat, lite vin och film. Idag gick vi ut på en lång promenad i höstrusket, det regnade tidigare men när vi var redo att gå hade det slutat. Men det är ganska ruggigt, grått och inte särskilt inbjudande att hålla till utomhus. Tänker bara på hur grått det kommer vara när alla löv fallit till marken och snön inte kommit. Mörkt och trist, jag håller alltid tummarna för att snön kommer tidigt för att lysa upp världen.

Ska återgå till att läsa en kursbok för en uppgift vi håller på med den här veckan i skolan. Ganska svår uppgift och inte så motiverande när föreläsaren som också ska examinera oss inte verkar gilla modellen vi ska lära oss när vi har samtal. Det är bara att göra det man ska och göra det bästa man kan.

158. Kroatien del två, vårt hotell.

Vi ville gärna till Makarska rivieran och de alternativ som kom upp den veckan vi kunde åka var inte alltför många så därför fick det bli ett familjehotell. Det var nyrenoverat i år och såg väldigt fräscht ut när vi tittade på bilderna. Eftersom det inte var högsäsong hoppades vi att det inte skulle vara alltför fullbelamrat och det var det inte. De barnfamiljer som bodde där höll till mycket vid poolerna när jag och Jens hängde på stranden som inte heller var fullbelamrad. Frukosten på hotellet var jättebra, jag fick glutenfritt bröd och sedan fanns allt att välja mellan. Två kockar stod också och stekte ägg, äggröra och lagade till en omelett på beställning. Det var perfekt. Varje dag städades rummet och vi fick nya handdukar även de dagar vi hängt de på tork för att använda de igen vilket kändes som en lyx. Överlag är det lyxigt att resa iväg och bo på hotell, äta frukostbuffé samt äta lunch och middag på olika restauranger. Vi valde bara att lägga till frukost på hotellet vilket kändes extra rätt när deras restaurang Taste fått dåliga recensioner. Det är väldigt härligt att strosa omkring och välja vart man ska slå sig ner och beställa sin lunch/middag och kunna prova olika restauranger. 

Här kommer ett bildregn

Vår balkong med "delvis havsutsikt", rätt nöjd!

Någon som kitesurfar

Utsikt från frukostrestaurangen

Frukost // Två tidiga simmare 

Lugnet före stormen, två pooler och ett hav

 Vägen ner till stranden från poolområdet // Superklart vatten 

Här ser man frukostrestaurangens uteplats till vänster

Vi hamnade i lobbybaren för en varsin Mojito en kväll

 Del av stranden utanför hotellet // Det stora komplexet 

Livet 

157. Söndagstankar

Sitter i soffan hemma i Kalmar och tittar på Nyhetsmorgon, blivit lite av en söndagsrutin att äta frukost framför det. Ganska mysigt, känner mig mindre ensam. För jag känner mig annars ganska ensam just idag. Kände det redan när jag promenerade hem från järnvägsstationen igår hur mycket jag önskat att också Jens gått bredvid mig på väg hem till oss. Just nu känner jag verkligen att det hade gjort mitt liv fulländat att ha honom här nere. Jag har intalat mig många gånger att jag trivs med att bo här i Kalmar ensam och leva i ett distansförhållande mest för att rädda mig själv från att gå under. Jag försöker ofta förlika mig med situationer jag inte kan påverka men jag kan inte riktigt styra åt vilka håll känslorna ska gå. Jag vet också att jag många gånger efter att ha umgåtts med Jens mer än några dagar känner den där saknaden extra starkt. Med tanke på vilken underbar vecka vi haft är det inte konstigt att jag känner så mycket saknad just nu.

Kommer uppdatera mer om resan. Nu tänkte jag dock ta tag i en skoluppgift som jag skjutit på under semester.

Min kärlek

156. Kärleken är överväldigande

Innan jag berättar om något annat som hände på Kroatien måste jag skriva om en kväll som slutade på ett sätt jag inte alls förutsett. Det var under tisdagen, vi hade haft ytterligare en perfekt dag i Podgora där vi badat i havet, druckit cocktails som ingick då man hyrde solstolar och hängt på balkongen i eftermiddagssolen med varsin bok. På väg till middagen höll solen på att gå ner så vi satte oss och tittade på det innan vi gick till vår favoritrestaurang Roko och åt.

På vägen hem till hotellet skulle vi förbi byns supermarket och köpa med lite vatten och snacks men så säger Jens att han ska in och handla så jag får gå i förväg till hotellet. När han också är tillbaka får jag vänta lite på att han ska fixa något och när han hämtar mig från toaletten leder han mig till balkongen där han dukat upp ost, parmaskinka, pringles och rödvin (det fanns också en flaska prosecco på kylning som vi sen inte valde att dricka just den kvällen). Vi hade pratat vid något tillfälle om att köpa lite sådant och äta till lunch på balkongen så jag tänkte att han istället ville överraska mig med en romantisk och mysig kväll. 

Innan jag ska slå mig ner säger Jens att han ska göra något först, sedan säger han några väl valda meningar och går ner på knä och frågar om jag vill gifta mig med honom.(!) Jag frågar honom två gånger om han skojar med mig med tårar i ögonen. Jag vet inte hur jag trodde jag skulle reagera när det väl hände men jag blev helt överväldigad, jag sa såklart JA. (vi väljer ut ringar tillsammans)

Vi ska gifta oss. Vi har varit tillsammans i åtta år den 23:e november och inom några år är vi man och hustru. Det känns helt sjukt. Fantastiskt men overkligt. Och jag känner mig så kär, kollar igenom bilder från semestern och blir verkligen överväldigad av kärlek när jag ser honom.  Den 4e oktober 2016 blir en dag att minnas.

 

En bild på vårt hotellkomplex när jag gick i förväg