157. Söndagstankar

Sitter i soffan hemma i Kalmar och tittar på Nyhetsmorgon, blivit lite av en söndagsrutin att äta frukost framför det. Ganska mysigt, känner mig mindre ensam. För jag känner mig annars ganska ensam just idag. Kände det redan när jag promenerade hem från järnvägsstationen igår hur mycket jag önskat att också Jens gått bredvid mig på väg hem till oss. Just nu känner jag verkligen att det hade gjort mitt liv fulländat att ha honom här nere. Jag har intalat mig många gånger att jag trivs med att bo här i Kalmar ensam och leva i ett distansförhållande mest för att rädda mig själv från att gå under. Jag försöker ofta förlika mig med situationer jag inte kan påverka men jag kan inte riktigt styra åt vilka håll känslorna ska gå. Jag vet också att jag många gånger efter att ha umgåtts med Jens mer än några dagar känner den där saknaden extra starkt. Med tanke på vilken underbar vecka vi haft är det inte konstigt att jag känner så mycket saknad just nu.

Kommer uppdatera mer om resan. Nu tänkte jag dock ta tag i en skoluppgift som jag skjutit på under semester.

Min kärlek