372. Orkar inte en dålig natt, en dålig dröm till.

Vaknar och mår dåligt, vrider på huvudet och det snurrar, tänker att jag fått tillbaka en tillfällig kristallsjuka. Går upp och dricker vatten. Andas. Går och lägger mig men vågar inte vrida på huvudet, jag som ofta vill somna på sidan med huvudet. Ligger och lyssnar på pod. Mår dåligt, är trött och känner mig oklar i huvudet. Slumrar till och drömmer att jag blir sårad av honom som så många gånger förut. Det är tröttsamt och det är ledsamt för jag känner mig hjärtekrossad när jag vaknar och kan inte släppa känslan av att jag vet något. Och jag tänker på att det här som skulle bli en så bra dag, som jag längtat efter, istället är en dag jag vill försöka sova bort. Jag vill ju bara må bra.

Sen går man upp, äter frukost och så börjar livet komma tillbaka till en.

371. Life as it is

Kommer precis från ett pass jag höll på gymmet. Efter passet kommer en stammis, som jag brukar prata lite med, fram och frågar med en hemlighetsfull min när det är dags. Jag fattar ingenting.. Jag kan inte alls förstå vad det är hon anspelar på. Så säger hon "är du inte gravid" varpå jag blir paff och säger det hoppas jag verkligen inte. Då säger hon att hon såg på mig under passet att jag verkligen strålade och hon brukade kunna se förutse sånt. Jag blir så påverkad. Dels får jag panik för att jag tänker att jag inte vill ha barn nu (!). jag har liksom ställt in mig på att vi ska börja bli med barn nästa höst efter att vi gift oss. Plus att med min självbild är det ju inte jättebra att få höra att jag ser gravid ut. Även om hon faktiskt bara pratade om att jag strålade, inte att jag såg gravid ut, som en kompis skrev till mig så kan jag ju inte bortse från att hon kanske också gick på att jag har lagt på mig.


SKIT SAMMA. Orkar inte detta just nu. Ska ut och löpa, som jag planerat redan innan passet. Sen ska jag på fotboll, ska försöka tänka bort att hon sa något.

370. Det är bara en känsla

Det kommer till mig, en känsla, en klump i bröstet. Något jag såg, något någon sa, något jag anar. Det känns bara som att något inte är rätt, det känns inte rätt. Varför känns det inte rätt. Vad är det som händer? Jag tänker att det är något som spökar, mitt undermedvetna, mitt medvetna, de smälter samman till en känsla. Jag blir reserverad. För jag gör mig redo. För någon gång kommer det. Orden. Som jag inte vill höra. Som jag inte vill leva med. 

369. Söndag

Det är söndag. Känner lite söndagsångest, varför är det så? Jobbar bara några veckor till i Färjestaden, slutar sista april på mitt jobb som biståndshandläggare. Sen har jag långhelg och 6 maj börjar jag på mitt nya jobb som handläggare inom LSS vuxen. Är så nervös och samtidigt ska det bli så roligt och spännande, jag som velat jobba inom LSS sen jag hade mitt sommarjobb på Målatorp och läste en kurs om funktionsnedsättning vår sista termin på socionomprogrammet. Det ska också bli skönt att jobba i Kalmar! Kunna cykla till jobbet, kanske hinna träna innan jobbet, få lite lite mer fritid och slippa köra över bron eller ta bussen som tar en timme typ från dörr till dörr. Trist dock att lämna kollegor man gillar och läskigt att börja i en ny grupp och hitta sin roll. Men det ska väl gå bra.

368. Tankar

Det är en märklig sits. När man ser sig själv som klok, vettig, medveten om fällorna. Och ändå kämpar med tankarna. Känslorna. Jag vet att jag inte är tjock. Ändå mår jag inte så bra av att se mig själv i spegeln eller på bild eftersom jag lagt på mig. Att lägga på sig. Jag tolkar det som att jag blivit tjock. Fast alla runtomkring förklarar gång på gång att jag ser hälsosam, frisk, normal ut. Vissa säger fortfarande att jag är smal, medan jag tänker att jag är inte blind, jag ser ju vad jag ser. Och jag märker att jag inte kan ha vissa kläder från förr. Så i mina mått är jag...jag kan inte ens säga det. För det låter så dumt Herregud. Och varför strävar jag efter det gamla, som vissa i min närhet benämner som magert. Varför är jag inte bara nöjd med hur Jag ser ut eller rättare sagt. Varför bryr jag mig överhuvudtaget över hur jag ser ut. Jag skäms över det. Jag mår ju bra. Jag är frisk. Min kropp..är bara en kropp. Varken mer eller mindre. Varför är det eftersträvansvärt att se ut påett visst sätt. Jag orkar inte.