156. Kärleken är överväldigande

Innan jag berättar om något annat som hände på Kroatien måste jag skriva om en kväll som slutade på ett sätt jag inte alls förutsett. Det var under tisdagen, vi hade haft ytterligare en perfekt dag i Podgora där vi badat i havet, druckit cocktails som ingick då man hyrde solstolar och hängt på balkongen i eftermiddagssolen med varsin bok. På väg till middagen höll solen på att gå ner så vi satte oss och tittade på det innan vi gick till vår favoritrestaurang Roko och åt.

På vägen hem till hotellet skulle vi förbi byns supermarket och köpa med lite vatten och snacks men så säger Jens att han ska in och handla så jag får gå i förväg till hotellet. När han också är tillbaka får jag vänta lite på att han ska fixa något och när han hämtar mig från toaletten leder han mig till balkongen där han dukat upp ost, parmaskinka, pringles och rödvin (det fanns också en flaska prosecco på kylning som vi sen inte valde att dricka just den kvällen). Vi hade pratat vid något tillfälle om att köpa lite sådant och äta till lunch på balkongen så jag tänkte att han istället ville överraska mig med en romantisk och mysig kväll. 

Innan jag ska slå mig ner säger Jens att han ska göra något först, sedan säger han några väl valda meningar och går ner på knä och frågar om jag vill gifta mig med honom.(!) Jag frågar honom två gånger om han skojar med mig med tårar i ögonen. Jag vet inte hur jag trodde jag skulle reagera när det väl hände men jag blev helt överväldigad, jag sa såklart JA. (vi väljer ut ringar tillsammans)

Vi ska gifta oss. Vi har varit tillsammans i åtta år den 23:e november och inom några år är vi man och hustru. Det känns helt sjukt. Fantastiskt men overkligt. Och jag känner mig så kär, kollar igenom bilder från semestern och blir verkligen överväldigad av kärlek när jag ser honom.  Den 4e oktober 2016 blir en dag att minnas.

 

En bild på vårt hotellkomplex när jag gick i förväg