Vi ska bära på kroppen hela livet, med tanke på hur många motgångar vi kan mötas av i livet så borde vi göra vårt bästa för att undvika det som inte behöver vara där. Sin relation till kroppen till exempel, att vara vän med, snäll mot den och älska den oavsett hur den ändrar form.
Jag har alltid älskat att röra på mig, älskade idrotten i skolan, älskar att vara aktiv och känna att kroppen blir trött av fysisk ansträngning. Tänker att det är att vara snäll mot den, att den får röra på sig, jag tror att jag håller mig lite friskare om jag låter den aktivera sig, lagom mycket för mig. Jag tror på att äta mat som kroppen behöver för att fungera, för att orka. Men också äta sådant som kroppen kanske skulle klara sig utan men som personen kroppen tillhör mår bra av att äta för att det är gott. Inte tänka onda tankar om kroppen, utan ge den kärlek och omtanke.
Ändå är det så svårt ibland, att övertyga mig själv tillräckligt mycket att jag är fin som jag är och att det inte spelar någon roll hur jag ser ut så länge jag inte är underviktig eller överviktig eftersom det kan leda till olika sorters negativa effekter för kroppen. Jag måste sluta tänka negativa tankar när jag ser mig själv naken i en spegel. Det är inte snällt och framförallt är det jävligt onödig dålig energi som inte gör någon nytta. Min kropp förtjänar bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar