23 år blev han då. Jag hade precis fyllt 21 månaden innan. Det känns konstigt att tänka på, hur länge sen det är. Jag får nästan ångest av att tänka på hur gammal jag håller på att bli. Inser själv att jag kommer skratta åt mig själv om jag kommer över detta inlägg och den meningen i framtiden. Åldersnoja vid 27. I vilket fall som helst fick jag fira honom när han var här!
Och nu håller jag på att vänja mig tillbaka till mitt liv i Kalmar utan hans närhet. Är alltid en process när vi setts ganska frekvent och ska gå in i en period av att inte ses på ett tag. En vanegrej.
Grattis till min stora kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar