Då var det dags igen. Det här är hittills den svåraste. Jag har tänkt på den ett tag. När jag försöker minnas så dyker bara dåliga minnen upp i hjärnan, det är tradigt. Jag har pratat lite med Jens och lillasyster om det och försökt få hjälp att minnas något härligt och de har försökt inspirera mig så gott de kan.
Jag har inget minne jag återkommer till. Men jag ler när jag tänker på vissa saker. På min familj, saker vi gjorde som små, jag och storasyster gömde oss under sängen och åt glutenfria kex för att mamma inte skulle se oss äta de, hon gillade inte när mina syskon åt mitt glutenfria.
Jag tycker om att tänka på Halvars järngäng första året jag jobbade där. Jag tycker så klart också om att tänka på alla fina stunder med Jens, och fina ord han överröser mig med. Och stunder med vänner när man haft som allra roligast.
Mitt värsta minne är när jag var livrädd för att lillasyster skulle dö i feberkrampen när var hon var bara några år gammal. Måste vara det läskigaste jag varit med om. Hon fick åka ambulans till sjukhuset. Men hon klarade sig ju och det är jag glad för.
Nu lämnar vi detta inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar