Jag körde både power och spinning idag på gymmet och tänker ibland efteråt på hur jag både pushar mig själv och blir pushad av instruktörerna. På power är det bara styrka som gäller, det är ett pass som på vissa gym kallas "skivstång" eller "bodypump". Med hjälp av en skivstång och olika vikter tränar vi kroppens olika muskelgrupper. Vid flera av passets delar känner jag att jag egentligen inte orkar mer, men jag kör ändå, som instruktören ibland säger "de sista kör vi på ren vilja". Och det är verkligen pannben.
Spinningen är mest kondition och det är samma känsla där när vi ska köra sprintar eller intervaller i olika antal sekunder. Jag tror att jag inte ska orka, andan sitter i halsen och jag tänker att jag svimmar om jag fortsätter, men så kör jag bara, för att det finns något där- ett jävlar anamma. Får inte ge upp.
Jag tycker att det är fascinerande, hur mycket jag kan prestera med andra människor omkring mig, med en instruktör som peppar och jag själv med ett envist huvud. Känslan efteråt, när jag känt att jag verkligen pressat mig och tagit helt slut, är fantastisk. Det är en stor anledning till att jag älskar att träna, speciellt grupp-pass, kroppen behöver få ta slut. Så belönas den med god mat efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar