I min klass på strax över 70 personer har vi blivit indelade i tio grupper med runt sju personer i varje grupp som jobbar ihop vid gruppuppgifter. I klassen finns ett ålderspann på mellan arton upp till fyrtio om jag inte missminner mig, det kanske till och med är någon strax över fyrtio, det gör att jag inte känner mig så gammal som snart tjugosjuåring. Däremot i min egen grupp där tre av sju är födda -96, en är -94, en annan -92 och den näst äldsta är -91. De tre yngsta frågade mig idag hur gammal jag är, varpå jag svarade född -88, och deras reaktioner som följde- de blev chockade och tyckte det lät gammalt att jag var född på 80-talet, de hade trott att jag var mycket yngre. Och genast får jag lite åldersnoja.
Det är svårt tycker jag själv att gissa ålder, oavsett om det är unga eller äldre. En av de jag kommit nära i klassen kunde jag tänka mig var närmare mig i ålder än hon faktiskt är (20år) och vi skojade under nollningen att hon och jag kunde byta ålder för hon kände sig mer som 25 då hon umgås mer med människor i den åldern och jag kände mig då som runt 20år.
Egentligen spelar det absolut ingen roll såklart förutom att man i en viss ålder är lite begränsad t.ex. att inte få följa med på vissa uteställen vissa kvällar. Men jag tycker det är intressant hur jag ändå förhåller mig till ålder beroende på hur gammal någon annan är eller kanske uppträder. Och jag kan få lite lätt åldersångest när jag sitter med tre artonåringar som reagerar på att jag är så gammal, i deras upplevelsevärld.
Som tur är släpper det rätt så fort. Jag kommer alltid vara gammal i vissa ögon och ung för andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar