Vi har min storasyster Jennifer, hon är född -86 , så två år äldre. Hon var min förebild när jag var yngre, hon var en riktigt bokmal och kallades plugghäst. Hon är också en riktigt dålig förlorare, tycker det är riktigt roligt. Minns när vi var yngre och hon precis förlorat i ett sällskapsspel, då var det rätt roligt att retas, då trampade hon med arga steg uppför trappan till sitt rum. Ha ha.
Jag har en tvillingsyster, Sofia, som är 5min äldre men inte ett dugg lik mig, vilket jag tyckte var otroligt trist när jag var yngre, hade velat göra en hel del practical jokes. Hon har alltid varit snäll mot mig och vill alltid väl. Vi har så länge jag kan minnas delat rum, jag minns att hon ofta snarkade till och jag som låg i loftsäng klättrade då ner och tryckte ihop näsan så hon slutade.
Lillsyster Madeleine är född -94 och en riktig tönt. Haha. Hon är den som står mig närmast, den jag ringer mest och överhuvudtaget den jag hänger mest med. Vi har våra duster men vi hittar alltid tillbaka till varann.
Älskar de väldigt mycket.
Drömde för inte så länge sedan att Sofia gick bort och jag vaknade av att jag grät och i drömmen hade jag förtvivlat tänkt; varför kunde inte jag dö istället?
Skulle verkligen dö för deras skull, även om vi är så olika och förmodligen inte skulle umgås om vi inte var familj. Jag älskar de för att de ofta ställer upp för mig. Jag drar mig annars för att be om hjälp o.dyl men det tar inte emot att fråga mina systrar om de kan göra det ena eller det andra för de vet att jag ställer upp på de. Det är det fina med familj.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera