Ett litet ord. Celluliter. Som uppfattas som något fult och osexigt hos många. Hos mig. Jag har tyckt länge att jag typ har dem. Och jag grämer mig för att de ska bli tydligare och fler. Jag tänker på sommaren som snart är här, jag tänker på att jag ska köpa en sarong att leva i när jag hänger på en strand bland människor. Detta för att jag inte vill visa mig bland folk ifall låren/rumpan är full av celluliter, för jag känner mig ful. Vill inte ens att Jens ska se. Det är sjukt hur något så vanligt kan skapa såna känslor av ångest och skam. Något så naturligt.
Jag försöker tänka att livet är för kort för att bry sig om sådant man inte kan påverka. Livet är för kort för att inspektera sin kropp och kritisera det man anser är brister och skavanker. Det får dock inte bort min ångest över de där celluliterna, men förhoppningsvis kanske det hjälper om jag upprepar det ofta. Kanske hjälper det om jag slutar lägga tid på att granska min kropp så länge det inte är för att hylla den för vad den är och gör.
Någon dag ska jag säga: Maria, du är fin precis som du är!, till min spegelbild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar