118. Fredagstankar

Jag känner mig tacksam, för mycket i livet. För att det gått så bra första året på universitetet, jag trodde inte det själv när jag skulle börja studera efter så många år. Det har gått fort, om en vecka är jag i Norrköping över sommaren. Och jag känner mig lite vemodig över att lämna Kalmar över sommaren nu när det närmar sig. Men inser att jag är tacksam för det, för det beror på att jag har träffat flera härliga människor som jag uppskattar, nya vänner. Samtidigt som jag ser fram emot att vara med min familj, mina vänner och tjäna lite pengar på mitt överbetalda lager därhemma. Jag skulle vilja klona mig.

Jag blev också glad idag när jag pratade med Jens pappa som är på Öland till på måndag och kör förbi mig på väg hem för att hämta upp lite grejer så jag bara behöver åka med en väska på bussen på torsdag. Det kan tyckas vara en liten grej eftersom de (Jens mor och far) kör förbi Kalmar på väg till Norrköping men för mig är det så uppskattat. Jag älskar människor som ställer upp utan att sucka eller ge mig dåligt samvete. Jag tycker det är jobbigt att be om tjänster för jag ska klara allt själv men blir så glad när människor vill göra saker för min skull utan att göra en grej av det.

Jag är tacksam för mig själv, att jag flyttade ner hit. Har de bästa utsikterna när jag löper. Det är underbart.