När jag vaknade imorse berättade Jens att det hade hänt lite medan jag sovit, terrordåd i Paris. Jag frågade om han skämtade med mig men jag förstår såklart att ingen skämtar om terror. Det är hemskt. Det har enligt Aftonbladet dött minst 127 personer och fler har skadats. Det är ett par attacker som skett, bland annat hölls människor som gisslan i en konsertlokal efter att terroristerna skjutit ihjäl många av de som fanns i lokalen. Det är så fruktansvärt, så jag hittar inte ord. Jag undrar om det någonsin kommer bli en fredlig värld. Jag hatar religion som bidrar till så många konflikter och så många oskyldiga offer. Jag vill inte hashtagga pray for paris för jag är inte troende och jag ber inte till någon. Men jag tänker mycket på de drabbade, de som inte fick leva längre, de som fått skador som för alltid kommer påminna om detta hemska, de som gråtit och skrikit och varit så rädda och de som i chock inte sagt något. Lider med människor som möter samma terror i andra delar av världen. Och jag hoppas att vi aldrig kommer förlora hoppet om att fred någon gång ska råda, att människor ska leva i trygghet, att kärlek ska övervinna allt. Jag är tacksam för mitt liv, för min hälsa och för den kärlek som finns i mitt liv. Världen behöver mer kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar