236. Omställningen

Vid 26 års ålder hade jag aldrig bott ensam eftersom jag flyttade ihop direkt med Jens när jag flyttade hemifrån. Ibland kunde jag undra hur det skulle kännas att bo själv och när jag flyttade ner till Kalmar fick jag till slut känna på det. I början var det ovant och trist. Under den tiden jag bott själv har det fortfarande emellanåt känts trist men jag vande mig också och kunde känna att det också var skönt att inte kompromissa, att bara ta hänsyn till mig själv och veta att mitt hem var mitt. 

Nu har Jens bott här i två veckor och det är en omställning att bo tillsammans igen, för mig. När vi bodde ihop tidigare kunde jag bli irriterad över vardagliga saker som flera par verkar tjafsa om - disken, tvätten, städning. Det slutade t.ex. i att vi tvättade våra egna kläder för att jag skulle eliminera ett irritationsmoment i vår relation. Vi är väldigt olika jag och Jens i många avseenden, men jag försöker inse vad som är viktigt i livet. Jag är så glad att han flyttat ner till Kalmar för min skull och jag vill ha honom här. Fördelarna med att vara sambos väger alltid över, det är också en vanesak.