Jag mår bra idag. Jovisst, så kändes det.
Sen kom mensvärken och humöret med den. Är låg. Jag förstår mig inte på det. Jag vet varför men kan ändå inte skratta och le. Nej, jag är känslig, känner mig ledsen och vill egentligen inte vara ensam fast det är lika bra, är ju inte så munter. Känner att varför inte bara få somna och aldrig vakna mer. Det låter rätt härligt. Lagade min favoriträtt sen barnsben-risgratäng förut men insåg när den var klar att jag glömt peppra den, så den var inte lika god som den kan vara, besvikelsen.
Muntert som sagt.
Men det vänder alltid, livet funkar så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar