315. Förloraren.

Önskar ibland att jag inte var en sån person som styr och ställer. Som bara gör. Även om jag blir nöjd över mig själv när jag bara gör saker för att jag får saker att hända. Känner att det är en bra sida, att göra. Så kommer det också stunder, som när jag gör det han påpekar behövs eller måste göras ett antal gånger, när jag känner att jag inte får något för det. Det är inget som på något vis kommer tillbaka till mig, "hon gjorde ju det där så jag kan ju göra det här".

Det är väl också så när det är olika hur man vill ha det i ett hem. Som att trivas i olika miljöer. Min nivå för trivsam omgivning är t.ex. way away från hans nivå. Vi är så olika. Så de facto att jag sen en tid tillbaka lämnar saker med förhoppning att det ska bli en ögonöppnare för att "inget blir gjort" om inte jag tagit hand om det, biter istället bara mig i röven. Det slutar ändå med att jag gör inför att någon ska komma hit. När jag lämnar saker med förhoppningen att han ska upptäcka och göra så blir jag dessutom en förlorare istället för att vara den person jag egentligen vill vara. Acceptera eller gå vidare. Min go to insikt för livet.