313. Ett nederlag

Inför midsommarhelgen kanske Jens bror kommer ner med sin tjej och firar. Det fanns ett alternativ att åka upp till deras föräldrars sommarställe på Öland där de är med några vänner. Det var inte så lockande dock och Jens bror hade sagt något i stil med att om de kommer hit vill de inte att jag ska sitta och sura för att det inte blev som jag ville. Han tror alltså att jag skulle sitta med de på midsommar, surmulen för att jag egentligen hade velat göra något annat. Det gör lite ont i mig. Och jag känner mig som världens sämsta människa. Jens sa att det har ju hänt några gånger att när det inte blir som jag vill eller tänkt mig så blir jag sur. Och det kanske är min sämsta sida. Och en sida jag verkligen ska jobba på att slipa bort. Jag blir bara så ledsen att det finns en tro, kanske en oro, att jag inte skulle embrace situationen och försöka ha en härlig dag och kväll. Att jag fortfarande är som en femåring. Jag krymper liksom ihop av tanken och vill inte..existera. Vill inte vara den människan.