312. Måste somna alldeles, alldeles snart.

Har verkligen varit en trött tjej idag. Beror nog mycket på en tuff dag igår då jag tappade min mobil i Linköping och försökte få tag i morbror och "moster" som skjutsat mig till station för att se om den låg i deras bil. Jag behövde verkligen mobilen för att min biljett var i den plus att jag behöver mobilen för att mycket av livet är i den. Till slut får jag veta att en tjej hittat den på marken och tagit med den hem för att lämna in på polisstation idag när de har öppet. Stressen. Ersättningsbussen jag nästan missade, oron över att det inte ska lösa sig att åka med bara bokningsnumret som jag lyckats ta fram genom att låna en random persons mobil och logga in på min mail. Somna sent. Klockan ringde tidigt, upp och jobba. Har blivit upplärd hos en för mig ny omsorgstagare som med sin autism vill ha allt inrutat och alla ska göra samma sak på samma sätt, rätt sätt. På det kunde jag inte släppa hur det skulle gå för min mobil som hittetjejen skulle lämna in på Pressbyrån på station idag så att min lillasyster kunde plocka upp den när hon kom hem efter jobbet. Får sent reda på att tjejen har feber och lämnar den imorgon istället och jag sitter och undrar om min lillasyster vet om det (?) så hon slipper gå till Pressbyrån och försöka plocka upp en mobil som inte är där. Jag sitter med jobbmobilen och har kontakt med Jens som ska medla eftersom jag skrivit till hittetjejen från hans mobil då jag saknar min. Och han ska meddela min lillasyster eftersom jag inte kan göra det. 

Allt för att klantarslet Maria tappade sin mobil på Linköpings station. Jag försöker inte låta dramatisk men ibland vill jag inte leva mer. 

Såhär trött var jag på hotellet klockan 20 i lördags. Så trött är jag nu.

Godnatt