Ibland blir jag bara trött på mig själv och jag tror väl verkligen inte att jag är ensam om att uppleva att man tröttnar på sig själv. I det här fallet menar jag specifikt självförtroendet. Hur man bryr sig pinsamt mycket emellanåt om sitt yttre, självklart också om sitt inre eftersom man vill vara en god människa. Men det är inte så svårt att känna efter och komma fram till om man är en bra medmänniska eller vän, det är rätt svart på vitt. Man vet. Och man kan göra annorlunda. Man kan tänka på det och förbättra svagheter i sin person. Men det yttre självförtroendet. Det är svårare. Vissa dagar känns det bra, ännu bättre dessutom. Jag gillar mig själv, så enkelt. Men ändå inte. För det kommer dagar, ibland bara stunder, när jag inte alls gillar det jag ser i spegeln. Det är skavanker här och där. Och samtidigt som jag tänker och planerar en framtida förbättring skäms jag för att jag inser att det finns viktigare saker i livet att ägna sig åt, viktigare känslor att analysera och viktigare tankar än att bli av med eller önska ett annorlunda yttre.
Livet är kort, det är viktigt att prioritera rätt och njuta av livet så länge man finns till. En lärdom jag borde lära av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar