291. Ska minnas dessa dagar som de bästa trots allt

Jag mår inte så bra, det är något som skaver och jag känner...att jag har svårt att komma till ro. Det är som att min värld krymper. Jag känner att andningen mer än någonsin är ytlig. Vi pratade om det när jag var på mindfulness för några veckor sen, om andning och hur jag känner att jag sällan andas ner till magen. Det är knappt så jag känner andningen i bröstet när vi gör andningsövningar på mindfulness. Vi fick berättat för oss att andningen är viktig för bröstkorgen och organen omkring magen, en andning där magen fylls och buktar ut för att tömmas och "slappna av" ger organen massage. Det var dock inte det jag skulle skriva om idag. Idag kände jag mig så glad, av vintern. Av all snö. Jag kommer minnas dagarna som är just nu som några av de bästa i vinterväg. Jag tog en promenad till och runt Stensö i eftermiddags. Det blev kämpigare än jag föreställt mig eftersom spåret hela vägen runt (5an) var igensnöad så fick bokstavligt talat pulsa i snön. I flera partier gick snön till knäna vid varje steg jag tog. Var helt färdig när jag kom hem men nöjd över att jag gick. Hann ta några bilder innan mobilen dog (av kylan för första gången någonsin).

Här står en bil gömd..