Jag känner mig lite lustig till och från, känner mig inte helt hundra. Har haft en konstig känsla i kroppen ett tag och har egentligen inte riktigt greppat vad det är med mig, varför jag inte bara är lycklig som är frisk och får uppleva fantastiskt härliga dagar med sol och värme och skratt just nu. Känner mig lite otacksam mot livet.
Så sitter jag och tänker på det nu, att det är såhär jag reagerar på att inte ha en fast punkt, att inte känna mig hemma någonstans. Och jag känner mig lite halv. Jag saknar Jens. Och det gör att jag känner mig svag. Kärlek, det är det enda som både kan få mig att känna mig riktigt svag och otroligt stark, som att man kan göra ALLT.
Men nu känner jag mig svag, och ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar