Jag vill ofta skriva om roliga saker, när jag är glad och tacksam och vill leva livet. Men det är som att jag lever i det istället, livet är i vägen för att sätta mig och skriva ner det. Det är mycket lättare när jag är nere, när jag känner känslor som är deppiga och gör mig inåtvänd, att sätta mig och skriva om det. När jag ger mig tid att tänka och reflektera. Ikväll blev jag lite ledsen. Jag såg en vän som är ute på vandring, en vandring vi pratat om att göra, i våras när hon berättade att det är bättre att gå efter sommaren än innan så sa jag bara att oavsett när vill jag följa med. Sen har vi egentligen inte hörts på hela sommaren förutom glesa "vi borde ses"-sms. Blev ändå ledsen att jag inte fick frågan om jag fortfarande ville och kunde. Det känns..jag vet inte. Känner inte att hon har någon skyldighet att höra efter med mig men blev ändå nedstämd av att känna mig exkluderad. Och nu vill jag inte tänka mer på det. Ville bara få ur mig. Det är lättare att skriva när jag känner mig irriterad eller ledsen. Nu ska jag sova. Upp imorgon och jobba sista jobbpasset enligt schema. Hoppas få några extra dock. Är såna härliga människor att arbeta med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar