304. Jag borde somnat för länge sen

Klockan är kvart över tio och jag har varit sovtrött i över en timme men har liksom fastnat halvliggande i soffan med datorn på viloläge i knäet och mobilen i handen.
Det har inte varit någon bra dag. Inte fått så mycket gjort. Varken på ub eller när jag kom hem, ett sånt nederlag. Har varit på power pass och känt mig relativt stark men också lite nedstämd. Var som oftast närmast spegeln och idag tränade jag i shorts, så när vi låg på stepbrädan och körde maglåten kunde jag inte sluta snegla på mina ben och lår när jag sträckte ut ett ben i taget som vi gör. Tittade på mina celluliter, som är så normala på människokroppen men som jag mått så dåligt över och fortfarande inte accepterat. Tänker på när jag gick till skolkuratorn och pratade om det (och grät över hur tragiskt det är och hur dumt det är). Hon frågade vad jag skulle kunna göra som jag inte kan när jag har celluliter. Ingenting svarade jag. Jag kanske skulle känna mig finare. Må bättre om jag inte hade en ojämn hud som för många förknippas med tjocka personer. Sa jag inte. Men jag kanske skulle känna mig sexigare. Vilket innebär att jag förknippar celluliter som osexigt. När jag ser andra ha dem känner jag lättnad. Jag är inte ensam, tänker jag. Jag tänker inte usch vad äckligt eller vad fult. Jag tänker vad skönt att vackra människor också har celluliter. Och de skäms inte för att visa upp dem (det vet jag ju inget om såklart men det är känslan jag får- de låter inte lite celluliter påverka deras mående, varför skulle de det, livet är för kort för sånt). Jag önskar jag kunde bära de med stolthet. Inte värdera de alls faktiskt. De är där. Det är jag. De gör mig inte osexig. Mitt dåliga självförtroende gör det.