300. En klump i bröstet, halsen och spänningar i huvudet

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag känner att vi hänger på en skör tråd, jag och Mirela. Vi skriver en uppsats där vi vill intervjua ett gäng undersköterskor men vi får inte tag i några att intervjua. Tills igår eftermiddag. Då var det en person som mailade och skrev att hon kunde tänka sig att vara med. Jag försöker tänka på att vi först i måndags ringde några få enhetschefer och ännu fler igår som skulle maila ut vårt informationsbrev till sin personal och alla kanske inte kollar sin mail särskilt ofta, speciellt inte om de är lediga. Så vi måste ha is i magen och invänta svar men jag har en känsla av att vi inte kommer få ihop det. Vi kommer inte få tag i åtta undersköterskor som är vårt mål. Vad gör vi då? Kommer vi få tag i fler än en person alls? Måste vi skriva om vår studie och intervjua andra eller stryka ett streck över intervjuer och analysera dokument eller annat. Det är inte långt kvar tills uppsatsen ska vara färdig och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Vill bara att allt ska lösa sig. Vill bara få ihop en uppsats som blir godkänd och ta sommar. Har smått panik men försöker hålla en lugn fasad utåt. Jag orkar inte hålla ihop mig själv snart.