366. Behöver bara andas

Haft en jobbig vecka, har varit jobbigt då jag haft mycket att göra på jobbet. Det är något hela tiden och när man tänker att man ska komma ikapp dyker det alltid upp något mer. Igår var dock droppen när jag kände att "vad håller de på med". Jag känner att jag har jobbat utifrån vissa förutsättningar, haft mina kollegor i ryggen, bävat inför ett fall jag har som jag fick redan när jag började arbeta och som varit påfrestande också för den omsorgstagaren och dennes familj. Så vänds helt plötsligt bladet. Jag och en kollega blev två frågetecken och undrade vad f-n som hände. Har jag lagt ner jobb i onödan, varit onödigt hård för att jag arbetat utifrån det vi pratat om ska ske.. Det kändes bara piss. Som att jag blir kastad under en buss. Diskussionen ska föras på måndag så får vi se vad som ska hända men jag känner mig så upprörd om det inte blir som vi planerat för. Borde inte tänka på jobbet nu när det är helg men det är svårt att släppa när det inte känns bra. När jag aldrig blir färdig med allt jag tänkt innan jag går hem. Maria som är powerinstruktör jobbar också inom Mörbylånga kommun på familjehemsenheten och sa till mig att det är något jag måste lära mig - man blir liksom inte färdig för det är ständigt ärenden som pågår, när något tar slut så tar ett annat vid. Känner mig snart klar med jobbet, har sökt andra jobb i Kalmar då jag vill hit men får inga intervjuer så känner mig inte så eftertraktad och ifrågasätter min person. Självförtroendet dalar. Det lilla jag hade. Hade önskat att bli erbjuden annat jobb innan sommaren men det lär inte hända. I augusti går mitt vik ut så jag får hålla ut tills dess, supa in, lära mig och göra bättre hela tiden. Sen får vi se vart jag tar vägen.