Allt är bra, vi behöver upprätthålla bilden för att inte oroa någon. Innerst inne är det trassligt, splittrat. Ligger oron egentligen i rädslor för egna känslor. Verkligheten som kommer ikapp, realisten- saklig och förberedd. Hjärnan som gått igenom samma icke-upplevda händelse som drömmarna förvarnat om, känslorna har redan bearbetats, och tankar om det bättre. Komma ut starkare, medveten, självklar och egenkär. Ingen trampar på mig, jag förtjänar mer. Det är som en loop. Den rullar om och om. Samtidigt, är det jag? Vågar jag inte möta sanningen? Vem som än bär bördan är den tung att möta. Ingen vill kännas vid den så vi kör på. Bättre så, vi älskar ju varann och ingen far illa. Det kanske är någons historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar