Jag ser mig sällan som en härlig person. Undrar varför folk vill umgås med mig, vill de det(?) Jag tänker ibland på vad han ser i mig. Jag har liksom svårt att förstå när jag ibland får känslan av att bara klaga på saker hos honom. Helt plötsligt "out of nowhere" får jag också minnesbilder av tillfällen där jag känt mig ointressant, där jag upplevt mig som en grå mus som en gång för många år sen när han ihärdigt frågade efter en intressant, cool person. Känslominnen från att känna att andra tjejer är så härliga. Då tänker jag på vad jag egentligen har. Vad gör han hos mig? Blir nästan irriterad när jag tänker på att han inte kopplar eller fattar att han egentligen inte vill vara med mig. Så jävla tradigt. The lowest point.
Som tur är känns det inte så varje dag. Ibland vet jag att jag är grym och förtjänar allt. Men den där låga punkten, den måste väck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar