Jag kunde inte somna igår, jag kom hem från jobbet klockan 00 och satte alarmet på 06.30 eftersom jag frivilligt anmält mig till inventering på jobbet idag så jag behövde somna fort och jag tänkte testa att lägga ifrån mig mobilen, vrida ansiktet från datorn och somna av mig själv för att ju faktiskt var trött.
Men så kom alla tankar, från ingenstans, och sköljde över mig. Det är inte första gången och jag blir så ledsen varje gång. Jag har ganska dåligt minne när det kommer till saker jag sett, saker jag läst och kanske saker jag hört. Men saker jag upplevt, känslor jag känt, det går inte att utradera ur minnesregistret hur som helst. Inte ens när jag tror att jag fyller mig med goda minnen som ersätter de där jävliga. Och det är oftast nattetid, när det finns utrymme för tankar som det kommer. Minnen av svek, av ett brustet hjärta, en obesvarad kärlek och att känna sig sårad. Minnesbilder som gör mig illa till mods. Som gör att jag bara vill krypa in i mig själv, finna trygghet och tröst. Vill tillbaka i tiden och göra om, göra rätt för mig själv och välja en annan väg.
Men det är märkligt att efter alla dessa år sen det vände fortfarande ligger mig så nära och kan göra mig så berörd. Och jag förstår det inte. Hur jag inte kan ha bearbetat och gått vidare. Jag förstår det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar