Tänkaren. Reflekterar. Ofta. Om det mesta. Funderar på livet. Vad man vill ha ut av det. Vad gör en glad. Vad behöver man för att leva ett lyckligt liv. Relationer. Vänskap. Skratt och sorg. För att uppskatta när det är bra. Det ska väl göra lite ont för att det ska kännas bra. "En tyngd som släppte från mina axlar", känslan av att ha släppt taget och lyssnat på sig själv. Tagit beslut för sin egen skull. Kärlek. Tillit och trygghet. Stöttning, uppassning, uppbackning. Någon som säger vad man vill höra men också någon som snällt men bestämt säger ifrån när man är ute och cyklar och behöver lite guidning att hitta rätt väg. Någon som vill göra dig glad, som vet vad som gör dig glad. Som vet vad du behöver och ser till att du får det. Som vill se dig lycklig och gör allt för att uppnå det. Någon som lyssnar. Och som får dig att skratta. Det frigörande skrattet, det känns som man ska gå under om man sällan skrattar, fast man inte är medveten om det kan jag reflektera över det i efterhand. Hur gott skattet gör en. Frigör det positiva tänkandet. Allt löser sig. Livet. Och besluten. Det är med åldern det kommer, när man inser hur fort tiden går, när man inser att livet är för kort för att lägga energi på fel saker och tänker på hur man ska välja för att uppnå den största lyckan för resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar